I morse gick jag som sagt på en promenad uppe i bergen som ligger precis utanför vårt hus. Efter 5 svettiga kilometer kom jag upp till en utkiksplats med vy över Phoneix. Det var inte alls lika häftigt som jag tänkt mig, då staden mest såg väldigt platt och dammig ut. Efter det var det bara att traska ner igen, något som dock gick betydligt snabbare. Trots besvikelsen över utsikten var det riktigt kul att se landskapet och alla kaktusar.