Söndag
Om veckan i Arizona var som rena semestern så var denna dag raka motsatsen. När väckarklockan ringde klockan kvart i fem i morse var det bara att gå upp och försöka få tre trötta små barn påklädda och in i bilen. Väl framme på flygplatsen försvann min stora resväska. Det blev några minuter av panikartat letande innan den kom tillrätta och blev incheckad på rätt ställe. När jag senare tog med mig de två minsta för att köpa frukost fick jag såklart näsblod, och när det väl slutat efter en halvtimme eller så var det dags att ta tag i nästa problem. På nått lustigt sätt hade vi fått sju mittenplaster helt utsprida i planet, inte helt optimalt då man reser med småbarn. Både mina världföräldrar hade försökt ordna det under veckan, men fick hela tiden svaret att vi var tvungna att vänta tills vi kom till vår gate. Där höll vi på och krångla en bra stund innan en supersnäll kille tillslut kunde ordna det åt oss. Jag hamnade med yngsta lillkillen, och jag kan verkligen säga att det inte är det lättaste att hålla en treårig kille lugn under en fem timmar lång flight. Som pricken över i:et öste regnet ner när vi kom tillbaka till New York, inte så himla kul då man blivit bortskämd med en vecka av sol och värme.
Nu blir det att packa upp resväskan, duscha och sen hoppa i säng, imorgon sätter vardagen igång igen. Ser fram emot att träffa mina vänner här igen, har inte sett dem på jättelänge.
Tillbaka i Westport blev jag uppiggad och glatt överaskad när jag såg att jag fått post. Denna gång var det ett fint lila brev från Rebecca, blir verkligen jätteglad varje gång jag får brev och kort hemifrån.
Vilken tur att ni hittade väskan i allt kaos.
De är ju jag på ett kort : ) Vad glad jag blir <3