Tråkigheter...
Är precis hemkommen från Starbucks och en fika med Kim och Danique. Dock hade vi fullt inte lika trevligt som vi brukar, här om dagen bestämde sig nämligen Danique för att gå i rematch. Som tur är hittade hon en ny familj i Boston som hon flyttar till på måndag. Hennes förra värdfamilj var verkligen inte någon bra familj, så jag är glad att hon tog beslutet att lämna. Men det är verkligen jättesorligt att hon åker ifrån oss här i Westport, vi hade verkligen kommit varandra nära. Självklart kommer vi fortfarande kunna ses, jag menar Boston är inte jättelångt bort, men det kommer ändå inte bli samma sak.
Allt detta får mig åter igen att inse hur lyckligt lottad jag är, jag har verkligen en underbar värdfamilj och vi passar verkligen bra ihop. Och trots att mina värdbarn såklart kan vara jobbiga ibland är det verkligen hur söta och gulliga de är. Ett exempel på det har jag bara från när jag åkte här ifrån mot Starbucks tidigare ikväll. Min ena tvilling, en treårig kille, kom fram och krama mig och sa. ”I will miss you Maria. And promise me to drive carefully, it´s spooky out there”
I will miss you Danique!!